ojoj, var jättenervös inför dagens seminarium eftersom beskrivningen löd typ enligt följande: analysera på ett kreativt och fantasifullt sätt. gå inte in i studentrollen och redovisa det förväntade. 

 vadå det förväntade??? vadå kreativt i själva redovisningen eller analysen? hur fan ska redovisningen kunna vara fantasifull när den sker i tvärgrupper?? jag kan ju inte göra ett rollspel ensam heller?

så ni kanske kan förstå att jag var nervös över vad lärarna skulle säga angående vår redovisning. tänk om dem inte tycker det var tillräckligt bra?

 

som tur är så hade vi ett svinbra upplägg! det var nämligen så att läraren sa att en grupp får börja med en saga och berätta hur dem hade tänkt kring den och sen fick de övriga komma med kommentarer och så vidare. så jag och Adam roffade åt oss första analysen så vi fick välja vilken saga vi ville prata om. 

 vi valde då att diskutera kring det osynliga barnet av Tove Jansson. för er som inte vet kommer Ninni (huvudkaraktär i denna saga) till muminfamiljen som helt osynlig och blir successivt mer och mer synlig igen tack vare deras acceptans. 

 istället för att göra det förväntade och analysera ur Ninnis perspektiv, valde vi att se på det ur Lilla Mys synvinkel. något som var uppskattat av både läraren och de andra studenterna. incert: hyllningsord. hahhaha. 

 

nä, men det hela slutade ju då väldigt bra och de andra verkade tycka att det var fyndigt att göra så, vilket var väldigt roligt! 

 

kvällen har bestått av att titta på fittstim - min kamp. ett suveränt tidsfördriv måste jag säga! bra för en som har blandade känslor kring hela feminism-grejen. även om den inte ger så många svar, så är det väldigt skönt att få höra lite olika åsikter, tankar, historier med mera. 

 

tycker för övrigt att både gårdagen och denna dag gått otroligt segt. det är som att någon där uppe straffar mig av okänd anledning. allt jag vill är att vara hemma i min kära lilla by igen! med om mindre än 24 timmar så.....

 nu ska jag börja gå till sängs, så morgondagen kommer snabbare! sen får vi hålla tummarna och korsa fingrarna att bussresan inte känns seg (något jag tror det lär göra, med tanke på de senaste dagarna...).