So I cross my heart and I hope to die.

Då var det dags för söndag åter igen! Dagen Gud gjorde till vilodag och som jag för bara ett år sen hatade eftersom det betydde skola dagen efter. Brukade stressa sönder på söndagar över att få allt viktigt gjort. Nu mera spelar det ju ingen större roll efter som varje dag är som en söndag. Eller fredag. Eller lördag om man nu hellre vill kalla det för de. Dagen har känts segare än vad de normalt sett brukar göra. Det enda vettiga jag har åstadkommit är att jag har bakat en till sats dumlekakor, varit på en kort promenad med hundarna och hjälpt Bella att plugga inför körkortsteorin. Någon som vill skänka lite mening till mitt liv? Just nu finns det ytterst lite här.
Morgondagens stora uppgift är i alla fall att rensa i min toa. Ska slänga produkter och smink som fått vara där liiite för länge och samtidigt se vad som bör införskaffas snarast möjligast (i Umeå). Ni kan ju ge förslag på vad jag mer kan göra för vettigt under nästkommande dagar, är ni gulliga.
Nu tänkte jag börja krypa ner under täcket och titta på The lucky one. Vi får korsa fingrarna för tur och hoppas att min hosta dör under nattens gång - Inte särskilt troligt, men som sagt, vi hoppas. Puss
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0