Alltså. Klantig.nu

Och så multiplicerar ni det med typ 1000.
Där har ni mig.
Ramlade ute typ nyss när jag skulle in.
För att komma till våran veranda så måste man;
1. Lyfta upp "grinden" (vilket är enormt jobbigt när man har tjocka kläder och en väska) eller
2. Gå över grinden.

Jag valde alternativ nummer två.
Jag kan informera er som inte vet att jag har inte så långa ben så när jag ska gå över stängslet så måste jag ta ett litet skutt över. Och innan ikväll så har det gått bra.
Nu snubblade jag tack vare min väska, ramlade och slog i knäet.
DET GJORDE ONT.
Ida stod och skrattade åt mig, som hon alltid gör....

Nu har hon farit hem (hon for typ just efter.) och mitt knä har svullat.
Ska kyla och hoppas att det lägger sig tills imorn för jag vill inte halta eller alternativt behöva kryckor för att jag inte kan stödja på benet, det eftersom hela benet värker av detta lilla fall.

Bajs. Ska tröst med att lyssna på Melissa Horn.

Varsågod, nu har ni någonting att skratta åt.
- Min klantighet.